Det har varit en jobbig morgon och mycket tårar. Min farfar begravdes idag. Den gladaste människan i mitt liv. Jag kan inte föreställa mig farmor som har förlorat sin livskamrat, sin bästa vän, mannen som hon har upplevt hela sitt liv med. Eller pappa som har förlorat sin egna pappa, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det eftersom jag aldrig skulle klara av att förlora min pappa, det vill jag aldrig göra. Han har förlorat mannen som han sett upp till i alla år, han som lärt honom allting. Och vi som har förlorat våran farfar, han som alltid har tagit hand om oss, gjort allt för att vi ska vara lyckliga. Våran farfar, han var bäst och han är och kommer alltid vara det. Jag vet att han kommer vaka över allt vi gör och muttrar där uppe varje gång jag tar bilen att jag ska köra försiktigt och följa hastighetsskyltarna och när det är halt så ska vi köra sakta. Det var sån han var, han var så rädd om oss.

Jag älskar dig farfar, vi ses senare i livet.